”De måste ha trott att jag var någon oljeshejk”
Efter flera år i branschen har jag sett och hört mycket. Sköna spelstorys tillhör vardagen när merparten av ens omgivning utgörs av gamblers. Målfotoförluster på Solvalla och bad beat-historier i rökrummet på Casino Cosmopol lärde jag mig snabbt att nicka igenom med ett sympatiskt leende. Däremellan dök det upp guldkorn som kan få mig att utbrista i skratt än idag. Så som när kollegan ”Jesus” fick tjejen i totoluckan på Färjestadtravet att gå med på att ge ut sitt telefonnummer om han satte vinnarspelet i nästa lopp, och snabbt följde upp med ”Jag vill ha tio kronor vinnare på nummer ett… två… tre” hela vägen till 15. Den karln lämnar inget åt slumpen!
På en spelresa i Barcelona lyckades jag fånga intresset av en finska. Efter att sessionen var över gick vi ut för att ta några drinkar. Mitt i vår andra white russian upptäckte hon att hon blivit bestulen på pass och plånbok. Jag frågade om hon hade haft mycket kontanter på sig varpå hon med ett leende svarade ”600 euro. Tjuvarna hade otur. Jag förlorade 600 på kasinot ikväll, annars hade dem fått det dubbla.” Den inställningen till livet skulle man haft!
Jag minns hur pulsen slog på mig första gången som jag gick långt i en pokertunering. Likväl vreden efter att ha felspelat en hand och åkt ut som femma. 16.000 kronor fick jag i pris och när tuneringschefen lämnade över kvittot som jag skulle visa upp i kassan för att få ut mina pengar misstolkade jag det för något slags diplom. Ansiktsuttrycken hos kasinopersonalen när jag i ilska skrynklade ihop kvittot och kastade det i papperskorgen borde ha fått mig att ana ugglor. De måste ha trott att jag var någon oljeshejk, haha. När jag sedan fick förklarat hur det låg till var det bara att kavla upp ärmarna och börja gräva!
Man lär så länge man lever.
Farnod
